Aboagora 2015 – DAY ONE, AUGUST 11th

November 27, 2015 § Leave a comment

Aboagora2015_PV1-5Aboagora2015_PV1-8

ATT TALA UT I OSÄKRA TIDER

I Tiina finns en ”hummer” med en klo!

Vi hör ett föredrag med must och märg.

Hon sår i oss idéer som kan gro.

Jag gifte mig som hon med Rosenberg.

Politiskt har vi inte samma färg

men samma syn på vad vi borde tro,

och bådas bakgrund knyter an till Sveri-

ge-Finland, båda verkar vara pro

den multikulturella samhällstanken

och tro på multisolidaritet

men inte den extrema högerflanken.

Var individ är multikulturell!

Det hjälper oss att se att öppenhet

är nyckeln till vår etiska appell.

                             EVANDER

NÄR LIVET SLUTAR

I tron och konsten närmar vi oss döden.

Hur kan vi finna kraft i ritualer?

Kan döda få ett skuggliv av tragöden

och sorgen öppna våra tårkanaler?

Blir kroppen aska, så att vi kan strö den

till liv i minnets tankar, när vårt skal är

förvandlat stoft i livets nya flöden?

Är liv och död samverkande rivaler?

Symboler blandas i ett stort spektakel.

För överlevnads skull begår vi dråpen.

Fast massdöd sker i alltför höga farter,

kan artens död ge rum för nya arter.

Vi ser processerna i mikroskopen,

men som personer är vi dock mirakel.

Aboagora2015_PV1-16Aboagora2015_PV1-29 Aboagora2015_PV1-32 Aboagora2015_PV1-34 Aboagora2015_PV1-50

FLOATING PLATFORMS

I källaren, där konstens flotte flyter,

får vi gå ner. Vi hör hur vågor bryter

mot Gotlandskustens stenar. Björnar ryter,

här växer inget, bara saprofyter.

En grav är kolsvart som ett grävlingsgryt är.

Vi tror oss ändå finna troglodyter,

stenåldersfynd från Ajvide som knyter

ihop vår fantasi med gamla myter

och halsband, för med långa tänder skryter

den störste jägaren om hur han snyter

var tand från oss i våldsamma dispyter.

Men är det till en annan tid vi byter?

I kunskapsmörker för ju du och jag

vår kamp för överlevnad än i dag.

                             EVANDER

All photographs by Otto Väätäinen, all sonnets by Erik Andersson

Advertisements

Aboagora 2015 – DAY TWO, AUGUST 12th

November 26, 2015 § Leave a comment

Aboagora2015_PV2-2 Aboagora2015_PV2-6

LONGING HOME

Our home is here, far in a star that gleams.

The longing to belong is often long.

A home is beauty ‒ find it in a song,

depict your past and future life in dreams!

We feel at home in nature, social teams,

until a revolution strikes the gong.

We claim a home in fury, like King-Kong.

Alas, it is not always what it seems.

For even Finnish saunas feel as frost,

if we can find no roots, if we have lost

our childhood land. We always start from there.

Identity is multiple. We always

find new connections, born in foreign hallways,

learn to remember. Home is everywhere.

Aboagora2015_PV2-17 Aboagora2015_PV2-29

JAKOBINSK DEMOKRATI

Idéer föds ur ett historiskt brus.
Förtrycks ett folk, får en del lida mer,
är mänskors jämlikhet blott perifer,
kan vrede drabba månget adelshus.

Revolution kan krossa gott till grus,
vill bygga nytt – men terror river ner,
så olikt den planet i skyn vi ser
som lydigt återkastar solens ljus!

Den återvänder till sin gamla plats.
I spetsen för en stat har dygden satts
av jakobinen i demokratin.

Om lagar tämjt regering och armé,
är drömmen om kontroll ej helt passé,
men den kan hotas av en giljotin.

Aboagora2015_PV2-31 Aboagora2015_PV2-35

FEYNMAN LOVE

What is a Feynman diagram of love?

Two particles collide in space and scatter,

The past is down, the future lies above.

The former is symmetric to the latter.

A boson is exchanged ‒ a flying dove ‒

and higher energies can make it fatter.

It’s hardly thrown in anger like a glove.

Reversing time make things to antimatter.

Is God described by Higgs as just a hatter

assigning masses in the emptiness,

when particles are wiggling in a ring?

Or is he rather someone playing chess,

following rules, combining everything,

like particles in love, which never splatter?

DARK ENERGY KITCHEN

Both energy and matter can be dark,

but when we study radiation ‒ light ‒

some matter is detectable by sight,

like sails in sunset show us Cutty Sark.

Hus Lindman offers a delicious bite:

We mix ingredients  ‒ five make a punch ‒

and eat the different mixtures hot for lunch.

If scientists’ predictions could be right,

the angels sing in heaven, while the lark

is seen on earth ‒ each time we make a mark!

When particles are studied in a bunch,

dark energy and matter have a fight,

expanding everything. Eternal night

will be the grim result ‒ no final crunch?

Aboagora2015_PV2-43 Aboagora2015_PV2-58 Aboagora2015_PV2-60

Aboagora 2015 – DAY THREE, AUGUST 13th

November 25, 2015 § Leave a comment

Aboagora2015_PV3-3 Aboagora2015_PV3-19

GREGORIAN CHANT

We touch and taste, we hear and see the singing,

we feel the echo of the church and choose

to pray to Christ or Virgin Mary, clinging

to the unvisible ‒ and letting loose.

We hear the angels sound, where they are swinging,

we study scriptures of Saint Thomas, whose

translation mirrors an enigma, bringing

him here. We do not trumpet like a goose!

We lift the tone and take it to our heart,

it penetrates us like a spear or dart,

in ground and soul we feel it resonating.

Like the vibrations of a metal rod,

Saint Thomas and his thoughts are still translating

 our humble singing into meeting God.

SIMON JOHNSON

I kyrkans dunkel skänker klangen ro.

Vi hör i kväll en engelsk organist.

Från Bach till Whitlock utgör Bridge en bro.

Inför fanfaren tycks han ge en frist.

Alains två danser ‒ speglar indisk tro?

Den nittiofjärde psalmen hörs till sist,

och när vi lyssnar, tycks den tanken gro

att Reubke var en tysk perfektionist.

Visst är en skicklig musiker vår gäst!

Han har haft ansvar för Saint Paul’s musik,

Svårt är att veta vad jag gillar bäst,

det kända älskade eller det nya,

men orgelns klang tycks bli en regnbågsrya

som värmer oss likt kvällens ljusmystik.

*

Orgelns klang av ljus

i höga fönsterbågar

lövträdens dunkel

Se här rörelser

i svartvit klaviatur

bli osynlig kraft

Klockor som sjunger

tidlös skönhet gör livets

förgänglighet ‒ tom

Aboagora2015_PV3-21 Aboagora2015_PV3-35 Aboagora2015_PV3-39 Aboagora2015_PV3-41 Aboagora2015_PV3-44 Aboagora2015_PV3-54 Aboagora2015_PV3-65 Aboagora2015_PV3-70

TACK TILL TOPI

Kring konst och kunskap talar svensk som finne,

i vågor går vårt samtalstorg, som sjön ska!

I frågeställningar är vi mitt inne ‒

då hör vi sång ur lövträdstoppens grönska.

Den konstens språk är ingen pellejönska.

Betydelsen får djup i lyssnarns sinne.

Vad större salighet kan vi väl önska?

Vi sörjer dock, när Topi byter pinne.

Åbo musikfestspel, Aboagora

har lyckligtvis haft Topi vid sin åra.

Ska nu vår farkost vräkas kring på ån?

Själv styr han vidare i Helsingforsen.

I nya tak får vi nu rita korsen.

Vi seglar fram på våra lärospån!

                             EVANDER

EXTREME EVENTS

When you encounter an extreme event,

‒ beginning, turn-point, end ‒ you have a feeling

of wonder. Still, you haven’t touched the ceiling:

a view is opened in your sentiment.

If you have caused it, maybe you repent,

but if you, facing death, is blessed with healing,

you’re lead to ask yourself: Is that revealing

that in our cosmos God is immanent?

What’s possible in logic ‒ is extreme!

So is infinity in mathematics,

our universe ‒ extreme reality.

Necessity arises, it would seem,

when arts combine with science acrobatics:

they stick together in eternity.

Aboagora2015_PV3-75 Aboagora2015_PV3-82

All photographs by Otto Väätäinen, all sonnets by Erik Andersson

Where Am I?

You are currently viewing the archives for November, 2015 at Aboagora – Between Arts and Sciences.